Mellan åren 1893 och 1896 levde och verkade de tre svenska konstnärerna Richard Bergh, Nils Kreuger och Karl Nordström med sina familjer i Varberg. Denna konstnärskoloni fick namnet Varbergsskolan.

De tre konstnärerna träffades som unga på en målarskola i Stockholm i mitten av 1870-talet.  Efter en period i Frankrike, i bland annat Paris och Grèz-sur-loing, återvände de till Sverige.

I Varberg kom de tre att förändra sitt sätt att måla. I sekelskiftets nationalromantiska anda utvecklade de ett stämningsfyllt landskapsmåleri. Målningarna från Varberg hör idag till de mest betydelsefulla för perioden och visas på många museer i Sverige.

Richard Bergh (1858 - 1920)

Född i Stockholm, son till en konstnär och professor. Han målade många porträtt. I Varberg arbetade han länge med konstverket ”Riddaren och jungfrun” som han är mest känd för.

Nils Kreuger (1858 – 1930)

Född i Kalmar, son till en skeppsredare. Han bosatte sig i Varberg redan 1887 och var den som lockade de andra kamraterna att komma hit. Nils Kreuger är mest känd för sina landskapmålningar med djur.

Karl Nordström (1855 – 1923)

Född på Tjörn, son till en kronolänsman. Han var Konstnärsförbundets ordförande under åren 1896-1920. Han är mest känd för sina bilder av Varbergs fästning.

NILS KREUGER   1858 - 1930

Nils Kreuger, född i Kalmar 1858, började sin utbildning till konstnär redan som 16-åring. Han studerade tre år vid Konstakademins skola i Stockholm som kallades ”Principen”. Utbildningen var gammaldags, men gav Nils Kreuger en god grund som tecknare. Tillsammans med andra svenska konstnärer fortsatte han sin utbildning i Frankrike. Där utvecklade Nils Kreuger sitt måleri med en ny teknik, friluftsmåleriet. 1883 debuterade han på den franska Salongen med ”Vägen till stenbrottet”.

I Sverige bildades Konstnärförbundet 1886 för att tillvarata konstnärernas intressen och för att anordna utställningar. Även Nils Kreuger engagerade sig. Efter giftermål och en kortare period i Paris återvände Nils Kreuger till Sverige för att etablera sig. Han ville, liksom de andra Parisersvenskarna översätta det franska måleriet till svenska motiv, färger och ljusförhållanden. Nils Kreuger bosatte sig i Varberg med sin familj, hustrun Bertha och dottern Bessie 1887.

En viktig period i Nils Kreugers konstnärskap var när hans målarkamrater Richard Bergh och Karl Nordström kom till Varberg och de bildade ”Varbergsskolan”. Deras måleri ställdes ut på Konstnärsförbundets utställning 1894 och väckte stort intresse men också en del negativ kritik.

Nils Kreuger experimenterade under de kommande åren med landskapsmålningar och hittade en ny, mer monumental stil. Målningarna fick ett bredformat i stället för ett höjdformat. Han utvecklade en egen teknik; ”teckning på oljefärg”, som bestod av prickar, streck och ”russin” av tusch, utspridda över hela den oljemålade ytan. Efter åren i Varberg flyttade familjen Kreuger 1896 till Stockholm. Nils Kreuger målade varje sommar på Öland, i Varberg eller Båstad. Landskapsmotiven kombinerade han med djurstudier.

Nils Kreugers målningar är exempel på det provinsiella måleriet i den nationalromantiska perioden i Sverige i slutet av 1800-talet. Det kan också vara en av förklaringar till att målningarna fortfarande är mycket uppskattade och flitigt utlånade till andra museer. Nils Kreuger fortsatte att utvecklas som konstnär: Hans huvudsakliga motiv var landskap med djur samt stadsbilder. Samtidigt fortsatte han att ta intryck från andra konstnärer, stilar och utvecklade sitt måleri i takt med tiden. Nils Kreuger fick stora framgångar under 1900-talet med sin konst och han fortsatte att arbeta in i det sista. Han dog 1930 och ligger begravd i Kalmar.

Åsa Axberg, museilektor, Länsmuseet Varberg

Karl Nordström och Varbergsskolan

Karl Nordström föddes 1855 på Tjörn i Bohuslän. Han var son till en kronolänsman som ville att sonen skulle ta över hans ämbete en dag. Karl Nordström ville bli konstnär och kom 20 år gammal in på Konstakademin i Stockholm. Han studerade ett år vid Konstakademins skola som kallades ”Principen” och vid Edvard Perséus fria målarskola.

Tillsammans med andra svenska konstnärer fortsatte han sin utbildning i Frankrike. Där arbetade Karl Nordström med en ny teknik, friluftsmåleriet och utvecklade sitt måleri. Våren 1882 blir Karl Nordströms antagen, med två målningar, till den franska Salongen; en stadsstudie från Paris och en landskapsstudie i gråvädersstämning från Normandie. Att ställa ut på Salongen var liktydigt med att få ett omnämnande och därmed erkännande som konstnär även i Sverige.

Våren 1882 bosatte sig Karl Nordström i den lilla franska byn Grèz-sur-Loing, som ligger sju mil sydost om Paris. I Grèz samlades många skandinaviska och amerikanska konstnärer under hela 1880-talet och det blev ett kulturellt centrum för den nordiska konsten. Vistelsen i Grez betydde mycket för Karl Nordström. Påverkad av den impressionistiska stilen och med ett landskap, som erbjöd många möjligheter till ljus- och stämningsstudier, hade han stora möjligheter att utveckla sin egen stil.

Målarkamraterna fanns där som stöd och där träffade han också sin blivande hustru, konstnärinnan Tekla Lindeström. De förlovade sig året därpå och gifte sig 1886. Tekla var en självständig välutbildad kvinna som var verksam som xylograf när hon och Karl Nordström träffades. Här på utställningen finns det verk med av hennes hand. Bilderna från Grèz är ljusa och färgstarka.                                             

I Sverige bildades Konstnärförbundet 1886 för att tillvarata konstnärernas intressen och för att anordna utställningar. Karl och Tekla Nordström återvände till Sverige och efter giftermål bosatte de sig först på Tjörn och sedan några år i Stockholm. Karl Nordström ville, liksom de andra Parisersvenskarna översätta det franska måleriet till svenska motiv, färger och ljusförhållanden.

En viktig period i Karl Nordströms var när han anslöt sig till sina målarkamrater Nils Kreuger och Richard Bergh och bosatte sig i Varberg där de bildade ”Varbergsskolan”. Deras måleri ställdes ut på Konstnärsförbundets utställning 1884 och väckte stort intresse.

Karl Nordström fortsatte att utveckla sina landskapsmålningar i den monumentala stilen. Motiven med bergen som i till exempel ”Påskeld” fick en fortsättning i Varberg i en serie bilder av Varbergs fästning. Konstnären Anders Zorn, köpte en av dem på en genomresa, en pastell av Varbergs fästning, och gav den till Isabella Stewart Gardner. Hennes samling blev senare museum i Boston, Usa och där finns pastellen idag. 

Efter åren i Varberg flyttade familjen Nordström till Stockholm 1895. De återvände aldrig till Varberg, utan tillbringade de kommande tjugofem somrarna på Tjörn, där Karl Nordström var född. Karl Nordström blev Konstnärsförbundets ordförande 1896 fram till upplösningen 1920 och fortsatte att engagera sig hårt för konstnärerna. Han var också lärare i Konstnärförbundets tredje skola, mellan åren 1906-08.

Han fortsatte att utvecklas som konstnär. Karl Nordströms huvudsakliga motiv var landskap samt stadsbilder. Samtidigt fortsatte han att ta intryck från andra konstnärer och stilar och utvecklade sitt måleri i takt med tiden. Karl Nordström fick stora framgångar under 1900-talet med sin konst, som blev ljusare och färgstarkare.

Efter sonens död 1918 vistades Tekla och Karl Nordström några år i Frankrike på 1920-talet. De återvände sedan till Stockholm där Karl Nordström dog 1923.

Karl Nordströms målningar från 1890-talet är exempel på det provinsiella måleriet i den nationalromantiska perioden i Sverige i slutet av 1800-talet. Idag är målningarna fortfarande mycket uppskattade och flitigt utlånade

till andra museer, även utomlands, som exempel på måleriet i Sverige under slutet av 1800-talet.

Åsa Axberg, museilektor, Länsmuseet Varberg